Netherlands — Morocco

Estadio BBVA, Monterrey – och här är paradoxen som aldrig försvinner: ett lag med xG 1.40 mot 0.23 går från planen med oavgjort. Resultatet säger en sak, spelet något helt annat. Marocko dominerade totalt: 70% bollinnehav, 11 skott, fem stora chanser, 91% passningsprecision. Den taktiska planen var tydlig och utfördes med nerv. Men fyra av fem stora chanser flög över – och det är kvällens huvudhistoria. Sådant slöseri förlåter man inte i ett världsmästerskap. Nederländerna existerade knappt i andra halvlek. Från 50% bollinnehav i första halvlek – ett ras till 21% efter pausen. Den nederländska planen var enkel: sitta djupt, lida, vänta. Det fungerade exakt en gång. Ett dubbelbyte i den 71:a minuten – Koopmeiners och Weghorst – skakade omedelbart om anfallet, och redan i den 72:a minuten förvaltade Cody Gakpo en kontring med den kyla man förväntar sig av honom. Ett tillfälle – ett mål. Men Marocko bröt inte ihop. Issa Diop, som fick ett gult kort redan i den 47:e minuten och balanserade på gränsen, rusade framåt på tilläggstid och kvitterade i den 90:e minuten. Mannen som kunde ha varit boven blev hjälten. En klassisk fotbollsmotsägelse. Den verkliga hjälten i orange – Bart Verbruggen: betyg 8.5, fem räddningar. Utan honom hade det inte varit oavgjort, utan en katastrof. På andra sidan planen var Noussair Mazraoui bäst för Marocko på planen: läste övergångar, höll bredden, hindrade holländarna från att härja på kanten. Marockos svaghet – besluten i den sista tredjedelen: en fantastisk uppbyggnad, ett katastrofalt avslut. Nederländernas svaghet – 18 fouls, 79% passningsprecision och en total oförmåga att behålla bollen. Det är inte taktik – det är överlevnad. Båda lever. Båda är missnöjda. På planen kan resultatet tas ifrån dig – på FootLegion tar ingen ifrån dig ditt lands mål. Frågor att diskutera: Är Verbruggen turneringens bästa målvakt hittills? Och kan Nederländerna på allvar utmana om slutspelet om de bara har bollen 21% av tiden i andra halvlek?