Panama — England

Panama 0:2 England — Grupp L, MetLife Stadium, East Rutherford Här är första halvleks gåta: England hade bollen 72% av tiden, sköt massor av skott – och gick till paus med noll mål. Resultatet ser bekvämt ut. Matchhistorien – inte. Panama kom till MetLife Stadium med en kristallklar plan: sitta djupt, fälla tidigt, hålla sig kompakta. 16 fouls, 33% bollinnehav och xG 0.58 – siffror som ärligt talar om hur väl de kvävde England i första halvlek. Men svagheten var uppenbar: Panama gav bort bollen för lätt i övergångarna, särskilt på högerkanten. När José Fajardo fick gult kort i den 53:e minuten började disciplinen att spricka. Det tredubbla bytet i den 71:a luktade mer desperation än taktik. England med xG 1.49 och två gjorda mål – det är inte dominans, det är slöseri. Fyra stora chanser, varav två missades. Den första timmen – ett vackert spel som regelbundet körde fast i den sista tredjedelen. Jarell Quansah, som fick gult kort i den 60:e, byttes nästan omedelbart ut – det dubbla bytet såg reaktivt ut, inte planerat. Och sedan – Jude Bellingham. Målet i den 62:a: ett uppdykande i straffområdet med en timing som en person som läser spelet tre drag i förväg. Han spelar inte bara fotboll – han dirigerar den. Fem minuter senare Harry Kane i den 67:e – iskallt och oundvikligt. Två mål på fem minuter efter en timmes tystnad. England vred bara om nyckeln. Sammanfattning: England – 17 skott, 6 på mål, 67% bollinnehav. Panama – 13 skott, 2 på mål, målvakt med 4 räddningar. Resultatet är rättvist. Utförandet – nej: hålen i Englands sista tredjedel är verkliga, och motståndare av högre klass kommer att straffa dem. På FootLegion kan ingen ta dina landsmål ifrån dig – spara varje för alltid. Och nu för diskussion: förtjänade Bellingham en start, om han bara vaknade till liv efter en timmes spel? Och har Panama verkliga chanser till slutspel – eller var detta redan en match för ett lag på nedgång?